uppgiven morgon

Efter att ha suttit i bilen större delen av dagen, träffat familjer som vädjat till mig om hjälp och varit tvungen att neka dem den eftersom jag inte har någon som helst makt i denna värld att hjälpa dem, lyssnat till deras historier, om sig själva, sina släktingar och sina hem som är bortblåsta, efter det kommer jag hem till ett vandrarhem där jag sätter mig i soffan och möter sverigedemokraternas nya siffror. Tänk om alla människor fick uppleva det jag upplever nu och höra det jag hör nu. Då hade vi inte haft en enda sverigedemokrat. Dessutom hade inte flyktingpolitiken sett ut som den gör nu under den borgliga regeringen heller. För vad människor inte vet är att läget redan ser förjävligt ut. Även de människor som verkligen behöver stanna här för att ens kunna överleva utvisas, eftersom vi i Sverige är så jävla snåla med vårt stjärterum. Det är inte bara sverigedemokraterna som för denna politik framåt, men medierna har fastnat på sverigedemokraternas rasistiska åsikter och glömt berätta om hur det faktiskt redan ser ut, berätta om alla dem som har tydliga stjäl att stanna men inte får det. Och de där jävla partierna är samma skrot och korn allihopa.