inte en helt vanlig dag

15.00 idag kom jag hem till pappa. Dörren var låst men jag visste att han var hemma. Jag hörde hur någon lunkade ner för trappan medan jag stod där och väntade på att han skulle öppna. När dörren gled upp stod en man i full sovmundering framför mig. En ljusblå flanellpyjamas. Jag var så chockad att jag knappt förstod att det var min alldeles egen lille far som stod där framför mig och inte hade gått ut på hela dagen. Han lunkade upp till sitt sovrum och lade sig åter i sängen framför tv:n. Chockad stod jag kvar i hallen. Något liknande har jag aldrig skådat, pappa vilandes mitt på ljusa dagen och i pyjamas till på köpet. Timmarna gick, jag tog mig ut och hälsade på folk, gick till affären och annat sånt som man kan fördriva sina dagar med. Men varje gång jag kom hem satt han där, den lilla faren i sin ljusblå pyjamas. Slutligen klockan tio på kvällen skulle jag köra iväg och göra lite vettiga saker till imorn. Då lunkade den lilla faren uppför trappan i sin ljusblå pyjamas och sa godnatt.