michelingummor på träningsläger

På ön är det kallt så här års. Inte bara utomhus fryser vatten till is.
Elementen försvinner spårlöst från diverse allmänna utrymmen för att värma upp kalla sovrum där vaktmästaren har skruvat ner temperaturen till 13 grader.
Mattanterna delar ut tunna filtar som de tror skall hjälpa en att sova i frosten.
Då och då stängs elen av för att den är för dyr.
Då kommer det bara kallt vatten i kranen.
Det finns inte många sätt att bli varm på.
Att klä på sig allt man har och gå upp i gymmet där kylan är som värst är ett hett tips.
Där finns i alla fall utrymme att röra på sig.
Men man får akta sig för att bli svettig.
För då måste man duscha och det iskalla vattnet mot ens kropp kommer att återföra en till det apatiska läge som kylan ger.

i jakt på varmvatten

Efter att ha skjutit på det alldeles för länge bestämde jag mig ikväll för att duscha. Jag gick in i duschen, tog av mig kläderna och satte igång vattnet. Det var iskallt. Vattnet forsade en bra stund och skvätte kalla droppar mot mina ben, men ingenting hände. Det förblev kallt. Efter en alldeles för lång stund beslöt jag mig för att det var omänskligt att duscha i det kalla vattnet för att sedan gå ur duschen och spendera den resterande kvällen i ett lika kallt rum. Jag gick ur duschen utan att ha blött ner mer än mina ben, tog på mig kläderna och gick ut i snön och in till grannarna. Där satte jag igång kranen, placerade min hand under vattenstrålen och väntade. Det var kallt och ingenting hände. Jag gick ut igen. När jag stängde dörren efter mig fastnade handen som jag hade haft under vattenstrålen i handtaget. Jag blev förvånad att jag satt fast, men drog snabbt med mig min hand och fortsatte min jakt på varmvatten. Till slut komma jag upp till skolbyggnaden. Där hittade jag ett mycket skitigt badkar och bredvid det stod rengöringsmedel och en tvättsvamp. Som om någon placerat det där bara för att de visste att någon stackars krake skulle ta itu med det i sin desperation på varmvatten. Jag var den som gick på det. Jag skurade och fejjade tills badkaret var skinande rent och då äntligen blev jag upptinad.

vargjakt och intervjuer

Har suttit en hel dag och ringt till folk som skulle kunna veta någonting viktigt om vargar och jakten på dem. Alla var lediga pga klämdag. Vad är det.. en klämd dag, ja det blev en beklämd dag.. Efter tre sidor fullklotrade med telefonnummer och många försök till att ringa till vart och ett fick jag tillslut en intervju med en man som forskade på hur man skall förebygga vargangrepp på tamdjur. Mina förberedda frågor passade inte särskillt bra och jag snurrade in mig i trassel och frågade saker som jag absolut inte skulle kunna hänvisa till honom i min text senare, eftersom de handlade om helt andra saker. Efter att ha sammanställt anteckningarna fick jag dock blodad tand på ämnet. Forskaren hade sagt till mig att det inte finns någon poäng med att vi har varg i sverige och att varken han eller jag skulle märka någon skillnad om den försvann. Jag ville överbevisa, jag ville veta att den där stackars kraken behövdes, jag ville det, och satan vad jag läste. jag fördjupade mig i allt som inte hade med min egentliga frågeställning att göra och läste om microbiologiska undersökningar av gener, lyssnade på debatter mellan andreas carlgren och mikael karlsson, läste urdrag ur EU-kommisionen och tjosan hejsan. Så småningom gick ljuset upp för mig att vi bara fick skriva 2500 tecken och att den sakliga texten som detta skulle bli skall vara färdig imorgon klockan tolv.. Det blev till slut en kort text som berättade om hur onödigt det är att vargar finns..på ett ungefär sådär..och en kväll tillsammans med datormaskinen medan de andra drack vin utanför. Men det var ganska skönt det med. synd bara att jag inte skulle kunna stå för ett enda ord av det jag skrivit..

Röst ej återfunnen

Nu har jag varit tyst i en evighet. Det är trist och tråkigt och jättetrist.. Inte kan jag bege mig någonstans för att träffa någon trevlig prick, och inte kan jag ringa till någon trevlig prick och prata och inte kan jag bjuda hit en trevlig prick för lite trevligt häng. Inte kan jag göra någonting, förrutom att umgås med mig själv så klart. De stunder jag tvingas att umgås med mig själv önskar jag att jag var en lite roligare person att umgås med. När jag hänger med bara mig själv så önskar jag att någon annan var med.

hugo meckar med cykel

några som jag kommer sakna

tills jag återvänder och våldgästar deras liv igen ..

väntan på tomten igen

han kommer inte...

här bodde lilla lasse

sibyllavägen i mellbystrand.

den bortsprungna rösten

Nu är min röst totalt bortsprungen. Den finns inte längre. När jag anstränger mig för att pressa fram ett ljud kommer det om jag har tur ett litet pip. Fruktansvärt dumt i tiden eftersom jag bara vill hänga i Malmö och ha det gött. Men eftersom jag inte får prata (om jag pratar mer och anstränger stämbanden kan jag förbli hes eller röstlös, sägs det) så har jag istället åkt till lund för att sitta tyst och undvika lockelsen att prata. Med bara en dag kvar nere i Skåne känns det inte så särskilt värt att sitta instängd i sitt egen huvud, omgiven av en tystnad.

Men idag har jag i alla fall tagit lite bilder på fina människor, så det blir väl till att leka lite med photoshop eller lightroom.

inte en helt vanlig dag

15.00 idag kom jag hem till pappa. Dörren var låst men jag visste att han var hemma. Jag hörde hur någon lunkade ner för trappan medan jag stod där och väntade på att han skulle öppna. När dörren gled upp stod en man i full sovmundering framför mig. En ljusblå flanellpyjamas. Jag var så chockad att jag knappt förstod att det var min alldeles egen lille far som stod där framför mig och inte hade gått ut på hela dagen. Han lunkade upp till sitt sovrum och lade sig åter i sängen framför tv:n. Chockad stod jag kvar i hallen. Något liknande har jag aldrig skådat, pappa vilandes mitt på ljusa dagen och i pyjamas till på köpet. Timmarna gick, jag tog mig ut och hälsade på folk, gick till affären och annat sånt som man kan fördriva sina dagar med. Men varje gång jag kom hem satt han där, den lilla faren i sin ljusblå pyjamas. Slutligen klockan tio på kvällen skulle jag köra iväg och göra lite vettiga saker till imorn. Då lunkade den lilla faren uppför trappan i sin ljusblå pyjamas och sa godnatt.