Tommy Eriksson

Igår fyllde Tommy Eriksson 65 år. Han är maskiningenjör och musiker och jag träffade honom i juli i hans hem på Öland. Han pratade om melodifestivalen, livet som frilansande maskiningenjör på Öland och tankarna på att återförena dansbandet Markus som han spelade i när han var ung.

Linnea, en liten filmstjärna

Igår träffade jag Linnea Wångelid. Hon är en av elva kalmarbor som är med i en serie om att ha downssyndrom, som svt börjar sända imorgon. Hon var glad och uppspelt över att både få se sig själv på tv och nu även få vara med i tidningen. Medan de vuxna stod och pratade hittade jag och Linnea på hyss. Eller ja, det var ju Linnea som hittade på dem, men eftersom jag inte stoppade henne ser jag mig själv som medskyldig. Och vi hade förbaskat roligt.

När de vuxna stod utanför stallet visade Linnea mig ett trick. Hon drog loss en stor remsa toalettpapper, knölade ihop den och blötte den. Sen tryckte hon ner den där proppen borde ha suttit. (Att proppen var borttagen gav mig känslan av att det här inte var första gången buset utfördes inne på toaletten i stallet.) Sen satte Linnea igång kranen på full effekt, vände diskmedelflaskan upp och ner, sprutade i lite tvål och slängde ner en handduk som grädde på moset. Det började bubbla och skumma och efter en stund frågade jag om vi inte skulle stänga kranen så det inte blev översvämning i stallet, men där hade jag fel. Istället tog Linnea händerna fulla med bubblor och kastade på mig och strax efter på reportern som dök upp för att fråga om vi inte skulle åka hem. Inte skulle vi det inte, inte när man har så roligt! Inom kort var det bubblor lite var stans i rummet.
Det var fantastiskt kul att få busa med Linnea och bilden ovanför ger mig bubblor i magen av barnslig buslycka. Tack Linnea Wångelid för att jag fick vara barn med dig en stund!!

Helena Isaksson, filmaren tillsammans med Linnea och Svante.

En morgon med Barran

Jag har haft lite otur med tidningsleveransen till min tillfälliga bostad i Kalmar. Östran har legat i trappen varje dag, men Barometern har inte dykt upp en enda gång. Inte förrän nu i veckan då den började dimpa ner på trappsteget längst ner i vår avlånga hall. Så på torsdagen kunde jag för första gången på länge läsa dagens tidning till frukost :)

Här är några sidor från torsdagens tidning.