Klockan 18 hölls en demonstration från Möllevångstorget (med destination Gustav Adolfs torg) mot deporteringarna och för en värld med fria gränser, där människor som behöver skydd skall erbjudas det.
Ett av slagorden löd "No borders, no nations, stop deportations" och jag kom att tänka på Syster Karins utopi om en värld utan gränser. Hennes glittrande ögon när hon berättade om hur hennes önskevärld hade sett ut värmde att ha i tanken, men jag slogs snart ner i verkligheten igen och istället rullade bilder framför mig av de människor jag mött som löper risk att deporteras. Jag kunde inte skrika några slagord, för rösten sprack och tårar rullade ner för kinderna.
Det var fint att folk vi gick förbi på vägen slöt upp och demonstrationen vidgades, men så många människor saknades. Vi hade kunnat vara så många fler.
Här är i alla fall lite bilder från ikväll. Eftersom jag ändå inte hann hem efter jobbet hade jag med kameran och det var lika bra att dockumentera mellan gråten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar